99 DAYS
Kategori: böcker, engelska böcker, recensioner
Namn: 99 days
Författare: Katie Cotugno
Utgivningsår: 2015
Handling: Last year, Molly Barlow did something terrible. Then her mother wrote a bestselling book about it.
And so, everyone in their hometown found out that Molly cheated on her childhood sweetheart, the love of her life, with his brother.
And now molly has ninety-nine days to endure before she can escape to college.
99 days of being the most hated person in town.
99 days to heal the hurt she's caused.
99 days to figure out what she wants and who she loves...
Mina tankar: För att vara en engelsk bok var denna förvånansvärt lättläst. I vanliga fall brukar engelska böcker ta längre tid för mig att läsa, med undantag på denna bok. Även fast jag inte förstod hur allting hängde ihop så kom jag väldigt snabbt in i handlingen och Katie Cotugno skapar en konstant spänning för att vilja se vad som komma skall.
Jag tycker boken är läsvärd, även om man inte brukar läsa på engelska. Språket är inte alltför avancerat. Vanligtvis läser jag inte böcker som är lutar mot genren chick lit, men jag har antagligen bara läst fel böcker.
Cotugno skriver boken som i dagboks form, jag form. Det tråkiga är att det vissa dagar slutar mitt i det spännande där jag skulle viljat veta mer. Ett annat minus är att jag i början blir indragen i nuet utan historian. Det som har hänt fick jag reda på lite allt eftersom, vilket gjorde att jag i början inte riktigt förstod allt som hände.
Jag ger boken en 8. Likt Papperstäder var slutet lite för snabbt och oväntat. Men den hade spänning, dramatik, en perfekt ligga på stranden och läsa bok eller kura ihop sig under en varm filt med en kopp te.
Smakprov: "'I thought you didn't care what I did,' I reply.
Patrick's eyebrows shoot up, like he wasn't expecting an argument from me. I don't think I was expecting it from me either. For one crazy second I think he's about to smile and I actually hold me breath in anticipation, like waiting for a sneeze or for a butterfly to land on your finger. In the end he just shakes his head.
'I don't,' he say, this epression in his face that I can't read exactly. 'You wanna come to the party, come to the party.'
I blink, unsure if he is serious or if he isn't. 'Is that a dare?'"
