Farlig förmåga
Kategori: böcker, recensioner
Författare: Jessica Spotswood
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2013
Översättare: Jan Risheden
Handling: "Jag känner magin inom mig. Den finns där i vartenda andetag, i vartenda ilsket hjärtslag, dess silkestunna trådarpulserar och spänns i mitt bröst. Den retas lirkar, bönar om att få släppas fri."
Cate och hennes systrar måste till varje pris dölja att de är häxor. Sedan deras mor dog är det Cates ansvar att beskydda systrarna och vaka över hemligheten. Men så hittar hon sin mammas dagbok, och plötsligt är hotet mot systrarna större än hon anat - från Brödraskapet, från Systerskapet och kanske till och med från varandra...
Mina tankar: Det bra bok, jag sträckläste den. Men det blir liksom inget slut. Man måste läsa de andra delarna. För jag fick liksom inga svar och slutet skapade bara nya frågor.
Jag hoppas att de andra delarna är skrivna med samma känsla. För det var inte bara som att man levde i deras värld - man blev bunden till den. Man drogs snabbt in i deras vardag men fick samtidigt höra om deras mamma och hur saker och ting brukade vara. Hur det var innan Brödraskapet fick makten. Vilket gjorde det väldigt enkelt att hänga med i handlingen.
Det utspelar sig i England som i verkligheten idag inte alls ser ut som det gör i boken. I boken nämns också mellanöstern där människor har det otroligt bra och kvinnor har samma rättigheter som män vilket inte alls skildrar verkligheten. Det är som att länderna fått ombytta roller + häxeriet såklart.
Läs första delen och ha de andra i beredskap är min rekommendation. När du har läst ut första vill du fortsätta med nästa direkt.
Smakprov: ""Vad tusan?" muttrar Finn, och trots att jag inte ser hans ansikte i mörkret vet jag att pannan är rynkad i ett uppochnervänt V mellan ögonbrynen. "Cate, ser du...?"
"Evanesco," far det ur mig, och plötsligt är fjädrarna borta. Finn stirrar på sin tomma hand. Vad har jag gjort?"
"Han stiger åt sidan och jag kliver upp och ser ut över havet av ansikten. Det är enda gången en kvinna får komma upp på estraden. Härifrån verkar församlingen enorm, hundratals av våra grannar som packats samman i sina finkläder. Alla väntar spänt på att få höra vad jag har att säga. Det är en berusande känsla.
"Catherina Cahill, vad är er avsikt?""
