Det oändliga havet
Kategori: böcker, recensioner
Tjolahej tjolahopps! Nu är jag tillbaka med en ny bok. Har läst väldigt lite på senaste tiden :(
Namn: det oändliga havet, den fristående uppföljaren till den femte vågen.
Författare: Rick Yancey
Handling: Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. Man gör de allra minsta barnen till massförstörelsevapen av kött och blod. Efter den femte vågen kvarstår regeln: lite inte på någon. Minst av allt din instinkt.
Den utomjodiska attacken fortsätter. Cassie har återfunnet sin lillbror, men har samtidigt förlorat sin stora kärlek Evan. Och striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie och hennes vänner måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad.
Egna tankar: Den femte vågen var en tjock bok. Så i den boken blev alla händelser väldigt utdragna. I denna lite tunnare bok gick det snabbt fram. Jag drogs in i boken direkt och fastnade. Det var också ett tag sedan jag läste den femte vågen, och även fast det står att den är fristående, var det vissa delar jag inte riktigt förstod då de syftade tillbaka på det som hände i förra boken.
Egentligen skulle jag läsa denna bok i skolan men efter 30 sidor var jag tvungen att ta med den hem och läsa ut den direkt. Spännande rakt igenom. Dock kom slutet väldogt snabbt och kändes inte som ett riktigt slut. De andra är kvar och Cassie och hennes vänner är långt ifrån säkra.
Jag läste någonstans att det skulle komma en till bok. Kan ha drömt det också, men det är ett måste. Får krupp när jag tänker på slutet. Hur i hela världen ska det kunna lösa sig? För det kan inte ha varit ett slut.
Smakprov: "Min pappa brukade berätta en historia om sex blinda män och en elefant. En av dem kände på elefantens ben sa att en elefant måste se ut som en pelare. En annan kände på snabeln och sa att en elefant måste se ut som en trädgren. Den tredje blinda gubben kände på svansen och sa att en elfant måste se ut som ettt rep. Den fjärde kände på magen: Elefanten måste se ut som en vägg. Den femte, örat: Elefanten är formad som en solfjäder. Sjätte snubben känner på en bete och säger att en elefant måste se ut som ett rör. [...] Poängen är, säger jag, att från den stund deras skepp dök upp så har vi alla varit blinda män som klappat en elefant.
